Den 1 Juli 06:39 en vacker morgon på Falu BB.

49 cm lång och 3900 Gram  

Amanda, Ingeborg, Wanja Ahlström.

Det hela började faktiskt med att på BF dagen (29 Juni) så åkte vi in på en liten koll på BB för att kika hur allt med bebis stod till då jag missat min mvc koll dagen innan.

Jag hade då precis så att hon fick in fingertoppen å

hon böka runt en hel del på den å livmodermunnen hade börjat mogna på sig.

Bebis å allt såg bra ut så vi åkte hem.

På natten började jag få massa sammandragningar och som till en början bara va så att allt blev hårt men kändes inte annars och det kom massa av slemmis... sen på morgonen vid halv 8 så satte det igång med lite starkare sammandragningar som började kännas mer som värkar.

Efter att ha haft det hela förmiddagen regelbundet så fixade vi hund-kattvakt av Andreas som är älsklings storebror och åkte taxi in och kolla vad som va på g och jag hade då öppnat mig 1-1½ cm ungefär så vi fick åka hem igen sen... på bussen hem från Falun så satte dock värkarna igång ännu mer och jag hade rejält ont, men eftersom barnmorskan sa att det skulle nog ta ett par dagar så ville jag bara hem å vila ! Sagt å gjort...

Efter att ha varit hemma kanske en timme så börja värkarna bli mer å mer intensiva. Vi valde att ringa in och då vi klockat alla värkar under ett par timmar så visste vi ju att dom va intensiva och regelbundna, så vi fick åka in igen och då körde vår kära granne Jessika in oss och vi blev inskrivna. TACK !

Värkarna gick till en början jättebra å bara vara som vanligt igenom, sen blev det mer å mer smärta....

Jag fick börja andas igenom dom och verkligen tänka på andningen!

Efter några timmar så va jag öppen 5 cm med hjälp av att bm Erika drog ut kanterna som endå va så mogna att dom med lätthet drogs isär.

Vid 5 tiden började jag få krystvärkar självmant. Fick värkstimulerande för jag hade haft så jobbiga värkar och jag tyckte inte att EPU, som jag fick, hjälpte så mycket, kvaddlarna som är sprutor man får i ryggen hjälpte dock lite mot ryggsmärtan.

Vid 6 så va jag riiiktigt trött och orkade nästan inte mer.

Tror runt innan halv så börja dom med sugklockan för dom började få lite panik för kurvan gick neråt å bebis mådde INTE bra,dom trodde att navelsträngen va runt halsen men tack å lov inte och jag hade inte ork..... och sen lossna den jävla sugklockan en gång och jag trodde jag skulle dö !

Jag skrek som en idiot när dom satte in den igen och efter att ha skrikit och tagit i så hemskt under värkarbetet så va jag bra trött å sliten, skakade som en galning kan jag lova...!

Då började dom få lite mer panik när dom märkte att det inte gick att få ut henne trotts att klockan satt bra så då blev det å klippa först en gång utan resultat så då klippte dom en gång till och jag tog i mina sista krafter och skrek så jag kände blod i munnen och gjorde fast jag inte hade värkar så dom fick lov å säga åt mig å hålla ut tills nästa värk !!

Ut kom hon iaf mitt kära flickebarn ! Men va lealös !

Så dom ropade snabbt på en chockad Thomas som stått å kollat å försökt fota att följa med men dom hann knappt till barnrummet så kvickna hon till på egen hand tack och lov !

Och jag är så stolt över min älskling som stöttat mig så otroligt bra hela tiden och sen vågade kolla och ta kort !

När jag låg där utan mina livs kärlekar så blev jag orolig, men lättad när jag ser älskling komma in med vårt knyte i famnen och ser lyckotårar rullandes över hans kinder !

Nu va vi äntligen 3 och en familj !

Idag är hon en vecka gammal och en del bilder har jag ju hunnit ta, sisådär runt 1000 redan och en del har jag lagt upp...   

Länken till albumet:

http://www.facebook.com/album.php?aid=223683&id=550119992&l=edbe8e1b56

Thomas & Amanda, jag ÄLSKAR er så otroligt mycket så det finns inga ord som kan beskriva kärleken för er !