Jag har länge varit trött på att alla ska dömma mig, säga hur jag ska vara och hur jag ska leva ...

Därför väljer jag att vara anonym .

Den dagen jag väljer att skriva mitt namn här är nog troligtvis när jag är nöjd med mig själv och lycklig i att vara jag ...

Här kmr jag iaf skriva mina tankar å allt skit ...

Förlåt om det är osammanhängade denhär första bloggningen, men skriver allt som poppar upp hulller om buller så att jag får skriva ur mig lite! :P

Jag lider utav ätstörningen pro-ana, alltså jag svälter mig smal ...

Kalorier är det första som poppar upp i huvudet när jag vaknar å det sista innan jag somnar ...

Vilket säger sig självt är väldigt jobbigt .

För att sysselsätta mig å tänka på annat aktiverar jag mig å hundarna så mkt jag orkar på dagarna .

Jag lider av deppresion, panikångest, självdestruktiva tankar och lite annat psykologiskt skit ...

Jag vill någon gång kunna leva normalt ...

men jag är för livrädd för att gå upp i vikt ...

Jag är uppfödd i ett litet samhälle där alla känner alla och ställena där alla hängde va på ortens station och bensinmack ...

Blev mobbad och misshandlad av oklara anledningar från de att jag gick i 1:an till 9:an ... ='/ Det va också en anledning till att vi flyttade sen ...

Bodde iaf där tills jag va 10, då efter att vi flyttat ifrån min pappa å  hade bott i en lägenhet å sen hittade mamma en ny så vi flyttade iväg till en liten byhåla mitt i ingenstanns istället ...inge kul...som ni fattar så fortsatte min mobbning där ... fast snäppen värre än innan ...

Min pappa va inte speciellt snäll mot varken mamma eller mig, men min lillebror va han alltid snäll emot å skämde bort.

Han den där nya mamma hitta som vi flytta till va ju inge bättre än pappa, visst, han slog inte mamma, men man använde psykist våld mot oss, speciellt mig, varje jävla fucking dag ...

Jag stod ut till jag va 15½... då flyttade jag tillbaka till min hemort...

Söp nog varje helg å även på veckodagarna för alla pengar jag hade..

Strulade runt.. hittade nån kille som man blev tillsammans med, funkade aldrig nå bra... Mitt liv va alltid i kaos ... Killarna ville mest ha sex eller blev besatta av mig ... Och va dom inte de så va dom elaka...

Hade väl nästan aldrig till mat heller, men levde på skolmaten så gott de gick ...

Jag har sett pappa slå mamma många många gånger och jag har sett dom stupfulla sjukt många gånger då jag tillomed fått lov å hjälpa dom till sin säng...fast dom däckade oftast innan dom han upp å lägga sig ...

Hur kul är det för en liten 7 åring?

En gång så slog pappa mamma så mkt att jag va livrädd att han skulle slå ihjäl henne så jag ringde till polisen .

Polisen låg ca 2 min därifrån... det tog 45 min för dom att komma dit fastän dom visste exakt vart det va någonstanns då pappa varit brandman å väktare å kände alla... men väl på plats så va ju pappa lugn igen å mamma hade satt på sig "glada-masken-facet". Så det slutade med att när dom hade åt så fick jag världens utskällning...

Jaja...

Det enda posetiva från min barndom är djuren...alla smådjur..hundarna.. katterna... och speciellt då va ju hästarna . Hästar va mitt liv då...

Naturbruksgymnasiet hade sina unghästar i hagen bredvid oss och jag va där varje dag på sommaren . Jag fick tillomed rida på dom fast dom va 1-3 åringar. Brukade sova där på nätterna när de va extra jobbigt hemma.. dit rymde jag hela tiden.

Mamma va dock orolig eftersom det låg på andra sidan vägen ... Skitsamma lixom, hellre bli påkörd å dö än leva med dom som bara skriker slåss å bråkar..

Jag är en anhörig till missbrukarföräldrar som ni förstår.

Och även jag har missbrukat alkohol och droger ...

Började dricka som 13 åring å droga första gången som nyfylld 17 åring...

Det lättade upp mitt liv. Jag fick glömma allt för en stund ...

Nu är jag dock alkohol/drogfri ! :) Och nu är min relation till dom 2 hatisk! Jag vet hur lätt å mycket dom kan förstöra !

Pappa dog när jag va 17. Han fick en hjärntumör...klarade inte operationen utan hamnade i koma 2 månader innan han den 12 Mars somnade in... Hans födelsedag va dagen efter då jag tänkt åka dit till honom. Mamma å brorsan va där dagen innan men jag ville hellre supa än följa med för jag tänkte att äsch, jag åker dit när han fyller år ... den dagen kom ju aldrig med honom i livet ... Jag va hemskt bakis dagen han dog å vi åkte till honom för att säga adjö...

På morgonen så bröt jag ihop totalt.. Tur jag bodde på ett elevhem då så jag hade massa kompisar där, för de va ju jag som haft hand om festen kvällen innan å många hade sovit kvar å många bodde där ...

Hade inte dom varit där så vet jag inte vad jag hade gjort ...

Det är En av alla anledningar till att jag började med droger också ... men hade jag inte träffat min dåvarande kille så hade jag aldrig hamnat i det träsket ... men jag föredrog att droga istället för att supa.

När man drogade slapp man iaf vara bakis .

Men ångesten va desto värre istället . . .

Men det hindrade inte mig för att dag efter dag tända på å glömma min omvärd som va allt annat än rolig att leva i just då om så bara för en liten stund ...

Det slutade dock med att jag hamnade i fosterfamilj.

Socialen hade jag haft i mitt liv sen jag va liten ...

Dom hade märkt att jag tappat fotfästet lite och ordnade med trevliga möten å kissprov hit å dit ... Klarade dom som tur va ...

Men fick välja mellan att flytta hem eller bo i fosterfamilj ...

Jag valde fosterfamiljen såklart ! Där kunde jag även ha med min häst då dom hade stall å sånt ...

Men livet där va ju kanske bra i början ...

Jag stannade där för de mesta ... åkte aldrig någonstanns...

Blev väl avgiftad ordentligt för sen när jag fyllt år å åkte iväg å skulle festa så söp jag dom mängder jag va van vid (typ 0.7 l sprit å massa annat!) och däckade ganska så jävla rejält kan jag lova ...

Åkte väl även iväg till mitt knarkarex å fick lite hasch av honom som jag tuggade i mig för at ingen skulle märka någon lukt ...

Vi råkade även ha sex då vi träffades (han gav mig klamydia den idioten!).

Men tillslut efter att han blåst mig på 10 000 spänn så orkade jag inte med honom med så jag dissade han för sista gången !

I fosterfamiljen så fanns även 2 killar som bodde där ...

En som va 2 år yngre än mig å en som va lika gammal ..

Han som va jämngammal va alltid så snäll å omtänksam mot mig där hemma å vi umgicks mer å mer ... tillslut så blev de väl kanske lite känslor emellan oss ... vilket va helt förbjudet när vi bodde tillsammans ...

Det va genom honom jag hittade min nuvarande kille som jag bor ihop med, är förlovad ihop med å har 3 hundar ihop med ;)<3

Dom är iaf bröder 0:) hehe... vilket jag inte visste först ... men de kom ju fram senare ...

Äsch det där orkar jag inte skriva .

Men de slutade iaf med att kag blev kär i hans äldre bror å åkte till honom i smyg å tillslut så sket jag i vad socialen sa om att jag stack därifrån men jag va ju 18 år då så dom hade inte så mkt att säga till om !

Jaja... nu har jag skrivit av mig liite ... sköönt kan jag lova ...

Nu ska jag ut med hundarna å sen ska jag å Älsklingen min sova<3